Patagonien, Pakistan och Plåmann

Snart dags. De tre platserna med Stort P på ett år, eller drygt halvår.


Den röda leden ledde till topps 2011. Vi vilade på de gröna campingplatserna.
Den gula leden stoppade Martin och mig 2010.

Nattskiftet. Den nya leden på Store Plåmann klättrades en natt i juni.


Tahu Ratum. Denna röda led finns ännu inte men snart så..., snart.


I Stockholm sitter Martin med resfeber och här långt ovan
moralcirkeln sitter jag med alldeles vanlig feber. /Magnus

Paddling i Västerviks skärgård

Sommaren kan vara så varm och så skön. Paddling är ett sätt att njuta stillhet och av hav. Havet och ytterskärgård är fullt av liv som jag som är bosatt på land inte ofta får uppleva.
I Västerviks skärgård finns det massor av kobbar och skär med ett rikt fågel liv och en massa blommor. Detta är andra året i rad jag och far försöker hitta och beskåda sälar. Hittills har vi inte sätt några sälar men det gör ingenting. Då finns förevändningen att få åka ut och leta vidare kvar.

Lofoten

I slutet av maj var jag med Fredrik Rapp och hans adepter på Lofoten för att utforska bergen. Vi fick en solig fredag med oss Arild Meyer som guide på tur upp för en av Lofotens högsta toppan. Detta var enastående. 1000 rakt upp från fjorden och lite slaskig snö att vandra i. Berget är förtjusande och utsikten från toppen var enastående. Vintertid bjuder det berget och området på fantastisk skidåkning, på våren klättring. Området är "så" värt att besöka.
Här finns också massor av klippklättring. Fredrik och jag klättrade massor fast inte så vi blev nöjda, fast nöjd ändå men vi ville klättra mer.

Lofoten är det svårt att få för mycket av mig veterligen. Det var en bra och den enda riktigt relevanta träningen jag fick inför Pakistan. Det är en annan sak att vara i berg än att klättra på klippa. Fast jag har även som mål att klättra Stockholms sämsta leder för att bli bekväm att svälja djupt på led. Men jag har inte behövt svälja så djup hittills. Fast om man ser det från ett annat perspektiv så är det sämsta ibland det bästa. Man kan ju inte veta innan man provat.

Johan samlar mod inför sista simningen.
Klippan i bakgrunden.

Expedition Skramsö den 19/7. I Stockholms södra skärgård ligger denna stora klippa. Varken Johan eller jag hade tidigare varit där. Idag träffades vi, John hade en plan. Min uppgift var att infinan mig hos honom kl 10.00. Sedan tog han föredömligt hand om hela situationen, inhandlade en båt på Rusta för 59 kr med vilken vi kunde bogsera vår utrustning. Sedan åkte vi till vägs ende och gick genom skogen för att sedan simma, först till Lilla Skramsö och vidare därifrån till Stora Skramsö. Stockholms finaste 7b skulle finnas där. Den är 30 meter och 11 borrbultar. Det är en av de finaste. Bultarna är nya och fina, de sitter lite konstigt men det är inte farligt att falla lite som blev våran lott denna dag. Klippan är av superkvalité. Vi klättrade genom alla move men lyckades inte länka hela leden. Vi ska dit igen.

Colombia 2011! Expedition Rita U'wa

Agni Morales under Sydväggen på Rita U'wa Blanco, vårat mål med resan.
Vi kom ock inte längre än 2 replängdera, av totalt 22.

Agnis och mitt hem för ett par dagar.

Januari och Februari 2011 var jag tillsammans med Agni Morales i Colombia och besökte Nationalparken El Cocuy. Detta är ett fantastiskt ställe men unik växtlighet, massa djur och lite människor. Här finna också massor av berg som når 5500 meter som högst. Det ligger inom den tropiska zonen och vädret kan vara både ditt och datt.
Vill man uppleva ett intressant och annorlunda klättersemester eller ett trevligt vandringsmål på hög höjd och underbar natur är detta ett trevligt ställe.

Tahu Ratum

Så var det dax igen. Magnus Eriksson och jag ska tema upp och sticka till Pakistan. Senast vi klättrade ihop var i Patagonien 2010 och det gav mersmak. Magnus har efter det varit tillbaka i Patagonien och klättrat Fitz Roy och jag åkte till Colombia och klättrade. Nu har vi köpt biljett, vi har fixat saker och vi har snart giltigt visum.