Home again

Nu har vi landat på Svensk mark och det känns minst sagt skönt. Höst i luften och vackra färger på bladen.

Uppdateringa av vad som hände.
Vi provade på Tahu Ratum vid två tillfällen och nådde som högst 5700 meter och vi hade de svåra 1000 höjdmetrarna kvar. Klippan där vi klättrade var minst sagt usel kvalité man kan nog inte gälla för hela berget, den såg betydligt bättre ut en bit upp. Men dit kom inte vi. Vi valde en väg som följde en nordvästra pelaren och denna pelare var mer svårklättrad än vi kunde ana. Mycket snö och is inledningsvis och sedan mixad snö och klippa, upp till grad M6 skulle vi tro. Vi kom till n punkt på Pelaren som var mycket svårforcerad, lös klippa och ännu lösare snö och vi valde vid denna punkt att fira ned. Vädret var generellt kallt och när vi klättrade hade vi alla våra kläder på oss.
Så vi gav upp drömmen om Tahu Ratum för denna gång.

Vi valde istället att göra ett försök på en av alla de mindre topparna i området och hittade en spetsig och fin topp med brant granit på. Vår avsikt var att göra en friklätterled men när vi inspekterade denna så konstaterade vi att klippans kvalité var sunkig så vi tog en chansning och satsade på nordväggen som vi inte kunde se men som vi antog fanns i allafall.
Dagen efter korsade vi glaciären och kom fram till den 600 meter höga nordväggen som var perfekt för snö och isklättring.

Fortsättning och bilder kommer efter att jag funnit min kamerabatteriladdare....